Guld har varit den mest framgångsrika tillgångsklassen i år. Investeraren och kolumnisten Ruchir Sharma skriver på opinionssidan i The New York Times om guld och varför det köps just nu.
Guldentusiaster, alltså investerare som tror på en fortsatt ökning av guldpriserna, har länge setts som en paranoid marginal inom finansvärlden, som klamrar sig fast vid sin glänsande tillgång för att skydda sig mot den ständigt annalkande förödelsen. På senare tid verkar dock guldentusiasterna ha något på gång. Guld har varit den mest framgångsrika traditionella tillgångsklassen i världen i år. Priset översteg nyligen för första gången $2000 per uns. Nu verkar alla, från seriösa investerare till oerfarna daytraders, prata om guldets överlägsenhet.
En nyligen genomförd undersökning med 1000 personer visade att en av sex amerikaner köpte guld eller andra ädelmetaller under de senaste tre månaderna, och cirka en av fyra övervägde att köpa på allvar. På den populära handelsplattformen Robinhood har antalet ägare av de två största guld-ETF:erna tredubblats sedan januari.
Det verkar som om vi alla har blivit guldentusiaster.
Det är frestande att definiera guldets popularitet som en önskan att hitta en säker hamn under pandemin – en slags ekonomisk panikreaktion som avtar när krisen lättar. Men guldmanin förstärks också av en känsla av att den lättillgängliga penningpolitiken som centralbankerna tillhandahåller och regeringens stimulansprogram kan bidra till inflation, vilket gör guldmanin till en mer oroande ekonomisk indikator.
Allvarliga investerare har tidigare underskattat guld som tillgångsklass, som bara finns och inte ger någon avkastning. På många sätt är guld som olja eller järnmalm eller andra råvaror som bryts ur jorden. Priserna på de flesta råvaror stiger och faller säsongsmässigt och ökar inte i värde över tid.
Trots osäkerheten på andra håll har guld, trogen sin image som en stabil värdebevarare, presterat bättre än andra råvaror, men som investering har det ändå inte varit dynamiskt. Under det senaste århundradet har det inflationsjusterade guldpriset ökat med i genomsnitt endast 1,1 % per år jämfört med amerikanska aktier som har ökat med 6,5 %. Till och med en 10-årig amerikansk statsobligation, som anses vara den mest riskfria tillgångsklassen i världen, har presterat bättre på årsbasis.
Guld har haft sin glans främst under svåra tider. Dess värde steg under 70-talets stagflation, då det till och med sjufaldigades och nådde som högst $850 i början av 80-talet. Guldprissprånget sågs återigen efter den globala finanskrisen 2008, och priset nådde som högst $1900 år 2011, varefter priset gled neråt under det följande årtiondet.
När Fed antydde att de skulle avstå från att höja räntorna år 2019, inledde guld en ny uppgångsperiod. Guldpriset har historiskt sett varit som högst när räntorna sjunker under inflationsnivån. När de inflationsjusterade avkastningarna på obligationer vänder negativa, känns det säkert för investerare att äga guld som värdebevarare även om det inte ger någon avkastning.
Detta har pågått under de senaste månaderna. När obligationsräntorna ligger nära noll i USA och är negativa i Europa och Japan, har investerare drivit upp guldpriserna med 30% utöver förra årets 20% ökning. Under de senaste veckorna har de växande inflationsförväntningarna, i takt med regeringarnas ekonomiska stimulans, gett ytterligare fart åt uppgången.
Dessutom, med aktievärderingsförväntningar som ligger långt över långsiktiga genomsnitt, verkar guld relativt billigt. Och när centralbankerna trycker pengar ser vissa guld som ett stabilt alternativ till dollarn och andra huvudvalutor. (Guld drar också upp sin mindre stiliga släkting, silver, som har ökat från en ovanligt låg nivå, eftersom människor ser silver som ett billigare sätt att fånga samma trender.)
För att guld ska kunna stiga ytterligare måste inflationsförväntningarna öka. Höga inflationsförväntningar har till stor del varit förlorande vadslagningar under de senaste fyra decennierna, men sannolikheten ser för närvarande bättre ut. De flesta nationer ökar sin stimulans på rekordnivåer samtidigt som motkrafter som globalisering, som har hållit inflationen i schack, försvagas. Vanligtvis, när inflationen hotar, har centralbankerna förlitat sig på att höja sina räntor, men Fed:s aktörer har antytt att de inte "tänker på att höja räntorna" och inte förväntar sig att röra sig i den riktningen före 2022.
Detta är inte en hälsosam situation. När räntorna är så låga är pengar i praktiken gratis, vilket höjer värdet på samhällsmässigt värdelösa tillgångsklasser högre än vad säljaren kan förvänta sig att få för dem. Guld är ett sådant exempel. Den bredare risken är att sådan ren ekonomisk spekulation försvagar ekonomin genom att dra kapital bort från industrin som skulle använda det mer produktivt.
Som investering har guld inga av de egenskaper jag beundrar, såsom innovation eller dynamik, och det har många laster som jag inte gillar, såsom den typiska hyresavkastningsmentaliteten inom gruvindustrin. Men vi lever inte i normala tider. Om ett vaccin inte dyker upp snart, om centralbankerna inte slutar trycka pengar febrilt och realräntorna inte börjar stiga igen, är det svårt att inte vara en guldentusiast just nu.
Ruchir Sharma är huvudstrateg på Morgan Stanley Investment Management och författare samt kolumnist för Opinion. Denna kolumn återspeglar hans personliga åsikter.
Denna text är en direkt översättning från den ursprungliga artikeln, som publicerades på The New York Times webbplats den 8 augusti 2020.
